jag lägger ner snart. det funkar inte. jag har tappat allt. jag pallar inte. jag bryr mig inte längre. men ändå så ryser jag i hela kroppen när jag ser och läser om studenten. jag vill stå där om tre år och känna fyfan vad jag e bra. och ha hela jävla underbara livet framför mig. spendera den dagen med dom underbaraste. den där härligt varma och soliga junidagen 2011. jag vill dit. det vill jag. jag vet bara inte hur.