just nu känner jag för en riktigt fräsch sallad på en uteservering i stan i solen med underbart sällskap. fast att sitta här och lyssna på håkan o känna kall luft, för typ första gången på två veckor, mot armen. det känns ganska bra ändå. helt okej liksom. att tänka tillbaka på tiden som gått sen senaste sommaren och känna att jag inte ångrar någonting. det känns inte så fel, inte alls faktiskt. att känna att jag förändrats, lyckats ganska bra med saker, tagit vara på tiden. och att jag nu med ett leende på läpparna är ganska redo att ta världen med storm.